DIF-Kalmar 5-0. Många positiva besked!

Det här var precis vad laget, tränarna och vi supportar behövde efter en riktigt svag inledning av säsongen. Äntligen kände man igen de Svenska Mästarna från 2019; vi dominerade matchbilden, spelade som ett lag, stabila bakåt, vårdade boll och fyllde på med en hel del spelare i straffområdet, osv. Vi hade en del medstuds i början av matchen men i slutändan står vi ändå där med en 5-0 vinst där vi har en boll i ribban och ett felaktigt bortdömt mål, så det är ändå svårt att förklara bort resultatet mot ett Kalmar som har inlett säsongen starkt. Segern ger andrum i tabellen där vi faktiskt tog oss upp på en tredjeplats och vi kan nu åka ner till Malmö och spela lite mer avslappnat.

I övrigt var det en hel del positiva besked:

Det har diskuterats på sociala medier och forum både kring nr 9 och nr 10 positionen och tränarna har testat flera olika konstellationer i inledningen utan att det har sett speciellt bra ut. Jag har själv tvivlat på om Kalle är vår 10:a eller om han egentligen borde konkurrera om positionen som 9:a istället. Men igår var Kalle riktigt bra, han löpte mycket, skapade en straff, hoppade smart över bollen till 4-0 målet och tillsammans med Chili var han både rörlig och kreativ och slog inte bort så många passningar som har haft en tendens till att göra tidigare. En gedigen insats av Kalle, det var bara målet som saknades!

Chili gjorde sin andra start som 9:a och jag börjar verkligen gilla vad jag ser. Jag tyckte att han gjorde det bra även mot Norrköping, även om han fick lite kritik efteråt av tränarna för sitt presspel. Men jag tycker att han i båda matcherna har gjort ett riktigt fint jobb där uppe på topp. Förvånansvärt bra i targetrollen, spelar enkelt och har inte slagit bort så många bollar, och han är självklart ett stort hot i djupled vilket känns enormt viktigt för att vi inte ska bli för lättlästa som lag. Han påminner onekligen en hel del om Buya till storlek, löpstil och speed och om han bara får till sina avslut så kommer han att bli riktigt bra och en fullvärdig ersättare till Buya.

Förutom att vi som lag blir bättre med Buya på topp (jämfört med Kujovic) så är han även ung och att spela honom på topp är en investering i framtiden. I dessa Corona-tider är det av yttersta vikt att någon av våra yngra spelare slår igenom i år och om Chili får fortsätta på topp och hålla sig skadefri så är det ganska stor sannolikhet att han kan ta steget och inbringa fina pengar vid en framtida försäljning. Därför anser jag att Chili framöver ska vara vårt förstaval som 9:a. Trots Kujovic erfarenhet, målsnitt och höga lön så får han finna sig i att vara super-sub likt under hösten förra året (ett fantastiskt vapen att slänga in sista 20-25 min när motståndarna börjar bli trötta).

Målvaktspositionen då? Ja jag tvivlade själv på om tränarna verkligen skulle vilja/våga peta Vaiho men de gjorde det vilket var helt rätt enligt mig. PK tog chansen igår, var stabil generellt och visade upp ett riktigt fint spel med fötterna. Hans högerfot är så bra att han inte ens bryr sig om att lägga över bollen på västerfoten trots att han är ohotad, han verkar vara lika bra med båda fötterna. Att han får stå stabiliserar förhoppningsvis upp försvaret framöver (för Vaiho var onekligen en säkerhetsrisk under inledningen av säsongen) och det löser även ett ”trupp-problem” dvs att vår målvaktsreserv var vår tilltänkte förstekeeper som vi har investerar flera miljoner i och som sitter på en ganska hög lön. Nu är ”ordningen återställd” till viss del och även om Vaiho ska ha ett enormt tack för 2019 så kanske detta ändå var det bästa för Djurgårdens IF i slutändan. (Vaiho är fortfarande en hjälte och stor DIF-profil).

Sen var det även intressant att se Astrit som balansspelare istället för som 10:a. Det såg faktiskt betydligt bättre ut än innan. Han blev mer involverad i spelet, behövde inte vandra ner i plan för att hämta boll, han fick mer tid med bollen och kunde slå fina öppnande passningar, och när han främst startade igång anfallen lägre ner i banan så blev det inte ett lika stort problem att han ”stannade upp” anfallen som han har haft en tendens till att göra när han spelat som 10:a. Enligt mig var det här ett bevis på att han bör konkurrera som balansspelare istället för som 10:a. Däremot är ju Karlis och Ulven givna på innermittfältet så han får ju finna sig i att bli förste reserv i så fall. Men det ingav ändå lite hopp om att han ändå han bli en viktig del av laget framöver (vad händer t.ex. när Ulven försvinner?).

Summa summarum, gårdagen var riktigt fin inte bara för resultatet utan även för de positiva beskeden vi fick. Att bajen torskade och gnaget tappade ledningen var självklart grädde på moset. Härliga Djurgår´n!

Analys av premiären

Det blev en skön 2-0 seger i premiären men spelet lämnade onekligen mer att önska. Vi lämnade över initiativet helt till Sirius under stora delar av matchen, vår press var låg och de kunde enkelt vandra in på vår planhalva och etablera sitt passningsspel. När vi väl vann boll var Sirius aggressiva och det var bara vid ett fåtal tillfällen som vi lyckades spela oss ur deras press och etablera ett anfallsspel på offensiv planhalva. Vårt passningsspel var tempolöst, det var dålig rörlighet, en total avsaknad av djupledslöpningar (eller löpningar generellt), osv osv. Det enda positiva med matchen var att vi ändå vinner med 2-0, att Erik Berg spelade 90 min och både var stabil och gjorde mål samt såklart att Oscar Pettersson fick kröna ett fint inhopp med sitt första mål i DIF.

Vårt possessionspel förra året grundades kanske mer på vår enormt spelskickliga backlinje där Danielsson med sitt lugn och passningssäkerhet aldrig stressade upp sig och slog bort bollar utan ofta hittade våra spelare längre upp i banan med fina uppspel. Ulven och Karlis är en fantastisk mittfältsduo men det är inte Xavi och Iniesta utan de har sina styrkor i andra delar av spelet. Nej även om vi hade ett fint kortpassningsspel under förra året och ofta ett stort bollinnehav så skulle jag vilja påstå att det grundade sig mer i att vi hade tålamod att passa runt bollen och sen spela oss fram via kanterna, samt slå mycket crossbollar, och inte så mycket i ett kortpassningsspel på mittplan.

Min poäng är att vi kanske inte ska vänta oss något bländande passningsspel och total dominans under året, Danielson är borta och helt ärligt så har vi kanske inte spelartyperna på innermittfältet för ett sådant spel. Därmed inte sagt att vi helt ska ändra taktik. På hemmaplan framförallt så gör Tele2:s snabba konstgräs att det är väldigt effektivt att äga bollen och trilla runt. Där visade vi förra året hur duktiga vi är på det och när vi kombinerar ett stort bollinnehav med en aggressiv press när vi tappar bollen så dominerar vi matcherna kraftigt. På hemmaplan hoppas jag att vi även i år kommer att kunna passa runt bollen, vänta på rätt läge och sen attackera längst kanterna och slå in bollar i straffområdet på Kujovic och Kalle Holmberg. Vi hade ofta svårt att dyrka upp sämre lag på hemmaplan förra året och det var onekligen ett problem att vi endast hade Buya att slå inläggen på. I år har vi en helt annan tyngd framåt vilket jag hoppas kommer att ge resultat och göra att vi kan vinna enklare på hemmaplan mot de sämre lagen.

På bortaplan behöver vi kanske ha en annan spelidé dock. Det kan bli svårt att dominera matcherna så tydligt så att vi kan ”unna oss” att ha Kujovic på plan. Om vi som i premiären inte ens får något etablerat spel så kan vi inte utnyttja honom utan då blir det snarare ett problem att ha en orörlig striker på plan som inte hjälper till i presspelet på samma sätt som vi har vant oss vid, och inte tar de där löpningarna som öppnar upp motståndarförsvaren och skapar ytor för medspelarna. Detsamma kan sägas om Astrit, kanske är även han mer lämpad att ha på plan vid hemmamatcherna där han kan äga boll runt motståndarnas straffområde och slå öppnande passningar.

Min idé är att vi på hemmaplan har vårt tunga artilleri på plan då vi i de flesta matcher förhoppningsvis kommer äga matchbilden, dvs vi har Kujovic på topp och gärna de spelskickliga yttrarna Ring och Haris som både är duktiga på att vårda boll och samspela med sina ytterbackar och komma till inläggslägen. Astrit får gärna spela släpande för hans kreativitet och tyngd i boxen.

På bortaplan däremot där vi likt igår kanske inte äger matchbilden behöver vi nog mer löpstarka spelare, som kan störa motståndarna i presspelet samt vara ett hot i kontringsspelet. Där skulle man kanske även kunna tänka sig en mer klassisk 4-4-2 uppställning med t.ex. Oscar Pettersson och Bärka på kanterna och Kalle H och Chili på topp.  Då skulle vi ha massor av löpstyrka och snabbhet framåt vilket förhoppningsvis skulle resultera både i ett bra presspel samt många kontringsmål.

Det är många matcher på kort tid så vi kommer att behöva rotera mycket under säsongen. Jag hoppas att tränarna har ovan nämnda saker i huvudet inför framtiden, dvs att de både tar i beaktande om vi spelar hemma/borta samt förväntad matchbild när de tar beslut om vilken taktik vi ska använda och vilka spelare som ska vara på plan. Man kan såklart skylla spelet i premiären på ringrost men jag tyckte ändå att det blev extremt tydligt att det inte funkar med Astrit-Kujo på plan samtidigt i denna typ av match (men jag blir gärna överbevisad längre fram). Oavsett, det som känns tryggt i allt detta är att jag har 100% förtroende för våra tränare, guldet förra året var till väldigt stor del deras förtjänst och de kommer förhoppningsvis snabbt att hitta rätt taktik och kanske en delvis ny spelidé som gör att vi även i år blir ett topplag som vinner väldigt många matcher både hemma och borta.

Vi lämnar premiärmatchen med en skön 2-0 seger i ryggen och många viktiga lärdomar inför framtiden, det är inte fy skam det heller.

Inför säsongen

Det är inte riktigt så här det brukar kännas två dagar innan en Allsvensk premiär. Personligen tycker jag ändå att det ska bli kul att det kommer igång, men att matcherna spelas utan publik och att man själv inte kommer att kunna vara på plats gör såklart att det inte alls är samma sak som det brukar. Att själv vara på plats och sjunga för laget i ens hjärta är själva grundbulten i ens supporterskap, nu när man endast kommer att kunna följa Djurgårn på tv så blir det mer såsom man följer andra favoritlag i utländska ligor, med skillnaden att kvalitén kommer att vara ännu sämre. Men, det är ändå inte riktigt samma sak. För laget på teven kommer att vara Djurgårdens IF, laget i mitt hjärta, och även om jag inte kommer att kunna stötta dem på plats så går det inte att komma ifrån att jag älskar Djurgårdens IF, matchtröjan, skölden och även de spelare som verkligen står upp för den och som skänkte oss så mycket glädje under förra året.

Hur många matcher vi vinner och var vi hamnar i Allsvenskan är också viktigt inte bara för den här säsongen utan även för nästa säsong och vår framtid. Det gäller att komma stärkta ur den här perioden så vi när vi äntligen får gå på matcherna igen får gå och kolla på ett topplag som spelar i Europa och inte ett lag som återigen har halkat ner i mittens rike. Tänk om Chili äntligen tar chansen och slår igenom på allvar, där har vi en mångmiljonförsäljning som gör att Bosse kan fortsätta bygga laget inför framtiden. Och ponera att Abrahamsson får chansen på mittbacken och verkligen tar den och visar att han håller Allsvensk klass, då har vi helt plötsligt en ny Emil Bergström, dvs en mittback som kommer från de egna leden. Många hyllar Oscar Pettersson som lär få visa vad han går för i flera inhopp, jag har en bra känsla kring honom då han verkar ha en riktigt fin högerfot och ett bra skott och tror att faktiskt kan få ett litet genombrott under året om han får chansen. Mycket hinner hända under en säsong.

Vi får inte vara på plats vilket kommer göra att segrarna inte känns lika fantastiska som vanligt, framförallt kommer det att kännas enormt konstigt att titta på derbyn utan publik och skulle vi vinna ett par derbyn kommer man säkert att vara glad, men man kommer nog också att ha en känsla av antiklimax då man inser hur otroligt det hade varit att få uppleva derbysegern på plats istället. Så segrarna kommer absolut inte att kännas lika sköna men därmed inte sagt att de inte är ungefär lika viktiga som de brukar att vara. För DIF Fotboll. Spelarna. Tränarna. Henke och Bosse. Och kanske även för oss supportrar för att vi ska se att vi har ett riktigt fint fotbollslag som vinner matcher och som inget hellre vill än att vi supportrar ska få komma tillbaka till arenorna. Det är viktigt att vi befinner oss på ett bra ställe den dagen det blir fritt fram att spela matcher inför publik för då jävlar ska vi göra en hejdundrande återkomst.

Kontentan är att även om det är förjävligt att spela matcherna utan publik så kommer matcherna fortfarande att betyda något och jag kommer att glädjas åt våra vinster och anser inte att det är något ”fult” att göra det heller. Bara för att man glädjs åt att DIF vinner matcher så innebär det inte att man på något sätt skulle förorda eller rättfärdiga matcher utan publik, det finns ingen motsättning här. Tvärtom tror jag att matcherna utan publik kommer tydliggöra på ett väldigt tydligt sätt hur extremt viktiga vi supportrar är.

Många säger att fotboll utan supportrar inte är någonting värd, men jag håller inte med om det till 100%. Sporten fotboll är vacker oavsett hur många som tittar. En Korpenmatch kan vara fantastisk att titta på (eller själv spela), nerven, spänningen och adrenalinet kan vara exakt densamma som i en elitmatch. När vi spelade inför 3000 pers i Div 1 Norra så var matcherna inte mindre värda än de är nu när vi spelar inför 10 000 – 30 000. Det är fler som kollar och stämningen är bättre, men fotbollen är densamma. Och jag anser att själva fotbollen är värd någonting i sig, liksom Djurgårdens IF. Vi brukar säga att vi supportrar är Djurgårdens IF, och det stämmer självklart till viss del, det är ju vi medlemmar som bestämmer över föreningen så på så sätt ”är” vi föreningen. Men DIF är även matchtröjan, klubbmärket, Tumba och Knivsta, alla gulden, all historia och även de aktiva idrottare som representerar vår förening i olika idrotter.

Sen är ju supporterkulturen det absolut finaste och bästa med Svensk fotboll, utan den hade den självklart inte varit densamma. Men att förminska svensk fotboll såpass mycket så att man hävdar att den inte är någonting värt utan dess supportrar, nej det köper jag inte. Fotbollen som sport är vacker oavsett nivå, och Djurgårdens IF är fortfarande Djurgårdens IF. Sen är det heller ingen som vill spela utan supportrar, så man behöver ju inte göra det till någon konflikt heller. I kampen för svensk supporterkultur står jag 100% enad tillsammans med alla aktiva supportrar. Men just nu slåss vi inte mot polisen eller någon annan utan vi tvingas avstå från att gå på matcher för att undvika att folk blir sjuka och dör. Det är självklart oerhört tragiskt men det finns ingen att skylla på så jag hoppas att vi under den här speciella säsongen ändå kan försöka att stötta Djurgår´n på de sätt som det går. Gå med i Djurgårdshjärtat. Köp souvenirer. Försök att glädjas åt våra segrar även om det är svårt, eller förminska i alla fall inte andras glädje. Detta är en speciell period men den kommer att gå över och en dag kommer DIF Fotboll att välkomna oss tillbaka till Stockholmsarenan med öppna armar. Låt oss drömma oss bort till den dagen så kan vi väl försöka att under tiden i alla fall göra det bästa av situationen för att backa laget i våra hjärtan på de sätt vi kan.

Premiären är två dagar bort och det känns varken kittlande eller spännande, men jag ser ändå fram emot att se Djurgår´n lira fotboll och jag kommer att bli väldigt glad om vi vinner på söndag. Det är inte samma sak som det brukar, men det är i alla fall något.