Jag kryper till korset – heja Özcan!

Jag ska erkänna, i början av säsongen var jag väldigt skeptisk till Özcan. Spelidén kändes naiv, eller rentav frånvarande, defensiven satt inte och presspelet var under all kritik, han envisades med att spela ”utan anfallare” trots att vi hade lovande Badji på bänken, och vi blev utmanövrerade i derbyna. Dessutom ryktades det om att Isak, Kim och Jonas inte var nöjda med hans träningar. Efter Östersund borta var jag en av dem som på allvar tyckte att vi kanske borde överväga att sparka honom. Jag skrev på Twitter att Özcan ”får en chans till, annars kan ha ta sitt pick och pack och dra”…

Det är bara att krypa till korset och erkänna att jag hade fel. Numera spelar vi Sveriges roligaste fotboll och har nästan gått helt rent efter sommaruppehållet. Vi har satt defensiven (kanske ska vi även tacka Ivan för det?), presspelet fungerar betydligt bättre och framför allt så har vi en sprudlande offensiv med positionsbyten, djupledslöpningar, kortpassningsspel, krossbollar, you name it. Det man i början kritiserade Özcan för, att det kändes som han gav våra offensiva spelare för mycket frihet utan någon tydlig idé, börjar nu ge resultat. Självklart finns det riktlinjer för ytorna man vill åt, det har Özcan själv sagt i intervjuer, men att ge spelarna stor frihet vad gäller offensiven har nu resulterat i en härligt kreativ fotboll som måste vara extremt svår att försvara sig mot, just för att vi inte har någon tydlig spelidé utan förlitar oss mycket på spelarnas kreativitet. Under Pelle visste motståndarna exakt hur de skulle stänga ner oss, numera är det betydligt svårare…

Det är även härligt att se vilket självförtroende vi numera har. Jag skrev en krönika efter MFF borta på temat mod, och hur vi i den matchen var modiga på gränsen till dumdristiga, där vi verkligen försökte spela ut Malmö på bortaplan. Då gick det nästan vägen. I måndags mot Göteborg, som inte förlorat på hemmaplan på en evighet, så går vi ut och är totalt överlägsna. Under Pelle gjorde vi ofta helt ok matcher mot bättre lag, men oftast blev det på sin höjd oavgjort, ännu oftare hedersamma uddamålsförluster. På den tiden gick vi ut borta mot dessa lag medvetna om att det var tuffa matcher, och det blev också tuffa matcher med ställningskrig och små marginaler som avgjorde vem som vann. Numera kör vi en annan taktik, oavsett vem vi möter och om det är borta eller hemma, så går vi helt sonika ut och försöker spela vår fotboll, väl medvetna om våra egna kvalitéer, med stort självförtroende och vetskap om att det är just denna taktik som maximerar våra möjligheter till seger. Det är inte många som åker ner till Göteborg och spelar ut dem på detta sätt, det säger något om detta ”nya Djurgården”.

Något som inger stort hopp om framtiden är att vi nu äntligen har träffat rätt i vårt val av tränare (om jag nu ska ta ut segern i förskott, vilket jag gör i denna krönika). Vi har äntligen en långsiktig tränare som har lyckats få resultaten med sig och bygga upp ett förtroende. Vinner vi mot bajen så har Özcan nog definitivt cementerat sin position som tränare för DIF. Men oavsett så ser ju alla hur bra vi spelar just nu, och att om vi inte vinner mot bajen så kommer vi vinna minst ett par derbyn nästa säsong istället.

Vi har även en tränare som har en riktigt rolig spelidé. Jag försvarare ofta Pelle och tycker fortfarande han gjorde ett bra jobb under några tuffa år, men det var inte direkt alltid klang och jubelföreställningar utan man blev rätt trött till slut på vår förutsägbara spelidé som främst byggde på inlägg från ytterbackarna. Nu har vi en tränare som släpper spelarna fria att göra nästan vad de vill, och det har hittills gett gott resultat. Utomlands är det rätt vanligt att man i 4-2-3-1/4-3-3/3-4-3 har en offensiv 3:a/4:a som består av snabba kreativa spelare som får stor offensiv frihet. Nu har vi vår egna magiska 4:a i El Kabir, Engvall, Kerim och Mange som producerar mål och poäng i en stadig takt.

Det positiva med en så tydlig spelidé är att det blir väldigt lätt att veta vilken spelartyp man behöver. Försvinner exempelvis Kerim eller El Kabir, så vet nog Özcan och Bosse exakt vem de vill ha som ersättare, och vi har pengar på banken och ett stort kapital i flera spelare, så pengar saknas inte heller. Och om vi fortsätter vara ett topplag även framöver, med fyra offensiva spelare som levererar poäng på poäng, så kommer vi även framöver kunna fortsätta sälja spelare till utlandet för stora summor pengar. Försvinner El Kabir så värvar vi en ny lovande, snabb och teknisk ytter som får spela in sig, och som vi säljer om 2-3 år.

Det ska bli väldigt intressant att se hur de kommande åren utvecklar sig. Men magkänslan i att ha Sveriges bästa sportchef i Bosse, mycket pengar på banken, och en tränare som levererar bra resultat samtidigt som vi spelar en extremt rolig och offensiv fotboll, är onekligen väldigt positiv.

Jag har skrivit det många gånger tidigare, ofta i samband med motgångar för att hålla hoppet uppe, men denna gång kan jag även skriva det efter en framgång: Vi går en ljus framtid till mötes. Njut alla djurgårdare, för framtiden är blårandig!

özcan_closeup_743

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s